Idag ringde de och meddelade att jag blir anställd på heltid som Tunneltågförare (för man kör ju inte en bana). Efter tre intervjuer, utdrag ur belastningsregistret, drogtest, hälsoundersökning och flertalet mentala tester (inkl Ravens Progressiva Matris) blev jag en av de utvalda som fick en heltidstjänst. Då man haft föräldrar som mina som varit allt annat än uppmuntrande är det skönt att få testresultat som visar att jag faktiskt är rätt smart. Jag presterade väldigt bra på alla tester vilket känns ungefär som när jag fick resultatet av högskoleprovet. ”Jag behövde det där”.
På mitt nuvarande jobb fick jag många grattis och det kommer bli trist att lämna dem. Sen känns det även som ett visst slöseri att den kunskap jag byggt upp om betalsystem blir lite överflödiga. Men jag behöver en tillsvidareanställning och det kan de inte erbjuda så jag gör vad jag måste.
Nu är planen att köra tåg och läsa Systemteknik på distans för att om två år få arbete någonstans där jag kan få nörda mig rejält.
Nu ska jag se om jag får min gamla netbook såld och sen ska jag fira anställningen med en vän. På lördag är det fest i ett kollektiv där jag kommer sitta med en öl och ett leende som tyder på en känsla av att allt kommer ordna sig.
EDIT:
Nu jag har sålt min gamla netbook. En riktigt trevlig liten maskin som jag fixat till riktigt bra åt köparen. Senaste drivrutinerna, Windows 7, 3gb minne. Den trevliga tatuerade killen som var här och hämtade den åt sin flickvän kommer inte bli besviken.
Precis som alla anda har jag upptäckt hur fantastisk en Mac faktisk är. Att använda en Mac är som att komma till Semesterns Hotell och upptäcka att allt är precis som man ville ha det. En riktigt skön och avslappnande känsla i motsats mot en PC som helt klart inte är bra för blodtrycket.
Dessutom kan jag öva på LINUX kommandon då det är det jag kommer plugga två år framöver.
Angående framtiden så har rekryteringen passerat sista stadiet och efter alla tester framgår att jag ligger över medel i begåvning. Inte illa för någon med MET/MET på VAL66.
Nu är det 27 kandidater till 20 platser. Av dessa 20 platser är det endast 20 som är heltider. Om man utgår från att några av de andra är ok med en deltid så ger det mig kanske 50% chans.
Om jag inte får det kommer jag läsa Nätverk på Jensen samtidigt som jag läser datateknik på Högskolan då dessa två utbildningar kompletterar varandra bra. Hittills har jag varit på två lektioner och det känns riktigt bra att vara där. Vilket gör att jag har placerat mig själv mellan två alternativ som jag trivs bra med. En jätterolig utbildning eller en tillsvidareanställning.
Då mitt liv tidigare har involverat tveksamma beslut (som att arbeta inom vården) så känns det bra att vara i denna situation.
Det finns ingen framtid. Det finns inte heller något förflutet.
Det enda som någonsin existerat är nu. Det här ögonblicket.
Dra ett djupt andetag. Var medveten om hur luften fyller lungorna. Hur känns det i händerna? Hur känns det i kroppen? Rynkar du pannan? Spänner du käkarna? Hur känns det i magen?
Nu
Men jag lever inte i nuet. Jag planerar framåt. Nästa steg i rekryteringen till jobbet. Hur jag ska göra med den där andra kursen jag kom in på. Att jag måste dubbelkolla med csn att alla poäng gick in. Detta är ok. Man måste agera för framtiden. Men man ska inte vara där. Detta är saker jag vet men inte riktigt lyckas undvika.
All glädje finns i nuet. Att vara någon annanstans, en annan plats, en annan tid, gör att man missar glädjen. Allt blir ett medel för att komma till nästa checkpoint i livet och så fortsätter det.
Jag andas in och ut och märker hur min hjärna sticker iväg på annat. Den där hjärnan igen. Egot.
Men om man inte är en av de få lyckliga som älskar sitt jobb får man hitta små genvägar. Man får försöka se det positiva i vardagen och njuta av de stunderna.
Nu har jag bokats in på läkarundersökningen innan jag får jobbet som jag söker och det börjar kännas hoppfullt. Jag får bli en del av Stockholm stad vilket jag skulle uppskatta (och nej det är inte på bio). Efter jobbet tycker jag om att äta på ett cafe vilket jag redan börjar planera in.
Jag kom även in på den universitetsutbildning som jag sökte. Det var skrämmande låga antagningspoäng så det kanske inte kan ses som en bedrift men jag är glad att det blev så. Den är på distans. Data.
Givetvis har jag redundans vilket innebär att jag kommer gå på komvux om jag inte får jobbet. Då blir det komvux i klassrum och universitetet på distans. För jag behöver social omväxling. Träffa folk. Nya utmaningar.
Det är så de kommande två åren kommer se ut för mig. Jobba skift, äta på cafe, sitta framför min 27″ iMac och plugga. Därimellan ska jag vara social också. Kan det vara så att jag planerat in för mycket igen igen igen? Ja antagligen. Det är utmaningen. Att hålla lugnet/nuet trots att det är mycket.
Papper från försäkringskassan över hur ofta jag varit sjuk de senaste åren
Det som kvarstår är:
Läkarundersökning
Drogtest
Psykologundersökning
Ytterliggare test. Denna gång av simultanförmågan.
Sen är det såklart en 2 månaders utbildning jag måste bli godkänd på. Sen får jag bli en….
Ingenting speciellt egentligen. Förhoppningsvis är det inte en förvarning om hur framtidens arbetsmarknad kommer se ut.
Jag har varit på dejt och den gick inte bra. Inte bra i den meningen att vi inte kommer ses igen.
Vi promenerade från slussen till långholmen där satt och pratade i grönskan vid stranden. Sen promenerade vi hem igen och skildes åt efter en varm kram. Dagen efter får jag ett sms där det står att vi antagligen vill olika saker. Meddelandet slutade med ett tips att jag ska prova yoga och att kvinnorna kommer kasta sig över mig där, samt en ;-). Denna uppmaning kan såklart ses som ett hån, men jag tolkar den som en lekfull uppmaning att jag föll in i ”vänner” kategorin.
Varför blev det så? Det är inte likt mig men jag kan inte säga att jag inte såg det komma. Jag är utsvulten på mjuka ord från en kulturintresserade människa. Jag kunde inte sluta prata om drömmar, framtidsplaner, min trista uppväxt osv. Alla ämnen som är intressanta men kanske inte någon grogrund för attraktion. Att bli LJBF:ad blev den ofrånkomliga konsekvensen.
Hittills har sommaren varit ganska tom. Sista uppgifterna är inlämnade och jag räknar mig 30p klokare, min hud har börjat skifta färg och gamla stan har blivit en olidlig turistfälla. Ungefär nu när jag läser den tidigare meningen så slås jag av att min förmåga att skapa litterära mästerverk är i bästa fall marginell. Därför kommer jag lägga ner mediestudierna och läsa data istället.
En dag satt jag och läste om superflytande helium som används för att kyla CERN och då slog det mig – Jag är nörd. Sen dess har jag lagat min tv själv och bytt kylpasta i en laptop. Två lyckade projekt som gör att det rycker i nördgenen… och den vill ha mer.
Just nu söker jag dessutom jobb som tunneltågförare. Ett arbete som är tänkt att finansiera mitt nörderi. Får jag jobbet ska jag helt klart belöna mig med en 27″ iMac. Det är jag värd.
Precis som alla anda har jag upptäckt hur fantastisk en Mac faktisk är. Att använda en Mac är som att komma till Semesterns Hotell och upptäcka att allt är precis som man ville ha det. En riktigt skön och avslappnande känsla i motsats mot en PC som helt klart inte är bra för blodtrycket.